Sportfiske innebär hög entusiasm, tidssatsning, engagemang, kunskap och fiskevård. Man fiskar helt enkelt för att hela tiden förbättra sitt "PB" (personbästa). Man vågar lägga oerhört mycket tid på att skaffa erfarenhet och kunskap för att allt oftare kunna fånga de större exemplaren. Att tillämpa sportfiske innebär även att fångsten inte slås ihjäl, detta är ett utav de viktigaste och centralaste delarna i sportfiskevärlden. Som tidigare nämnt finns det ingen som helst anledning till att döda fisken. Att återutsätta fisken kallas för "Catch and Release". Själva sporten går ut på att fånga så stor fisk som möjligt, väga och mäta fisken, fota den och sedan släppa tillbaka den. Fredrik gjorde en intressant jämförelse med hockey och sportfiske. Jag kan förstå hans tänk. En hockeyspelare behöver den rätta utrustningen, det rätta tänket, det rätta engagemanget, erfarenhet, kunskap och allt annat för att kunna besegra sitt motståndarlag. Precis så här är det i sportfisket också, fast här är det sjön, vädret och fisken som är motståndaren. Det gäller att lära sig läsa sjön och hur fisken fungerar i olika väderförhållanden, för att kunna göra detta behövs därför taktik, utrustning och framför allt tid. Den inbitna sportfiskaren vill varje fisketur få känna det hårda hugget som gäddan kan leverera, drilla den medan adrenalinet pumpas ut i ådrorna och för att tillsist väga den och se ifall det är ett PB. Sportfisket handlar också därför mycket om själva känslan när man drillar en fisk, inte bara fiska för att det "hör till semestern" som en svensson-fiskare skulle påstå. Sportfiske är helt enkelt ett intresse som existerar och folk kan ta det till en brinnande nivå så att det blir en form av besatthet eller ett beroende. Detta är helt klart normalt, människor har intressen som de starkt tycker om och lever för.