Jag tar upp exemplet om Svensson-fiskaren igen, för att det är ett klockrent typexempel som alla sportfiskare vill hålla sig borta ifrån. Svensson är ute med sin grabb under högsommaren och ska lära honom hur man fiskar. Svensson knyter fast ett litet skeddrag som han precis har köpt på biltema och kastar ut mot vasskanten. Pang! Det smäller till i spöt på första kastet och en fin gädda på 4,9 kilo har valt att hugga på hans nya skeddrag (det är dock sällan en sådan stor gädda hänger i vassen på sommaren, men det händer. En del gäddor lämnar aldrig sitt "hem" där de växt upp). Svensson drillar den intensivt på sitt 199kr-spö och ber sin grabb hämta huggkroken. Han får in gäddan till båten och sätter huggkroken i strupen på fisken, krokar ur skeddraget med fingrarna och skär sig på gäddans tänder. Han vill gärna svära men kommer på sig själv. Han lyfter sedan upp fisken i båten och krokar loss gäddan från huggkroken så att den landar på golvet och börjar sprattla så att öppna draglådor ramlar omkull. Svensson ber sin grabb rota fram mobilkameran för att fota den söndriga gäddan som blöder vulgärt. Svensson bär upp gäddan i nacken och håller den på ett udda sätt (udda enligt en sportfiskare, vi kommer till det sen). Grabben fotar, båda ler och känner sig jätte duktiga. Svensson lägger nu gäddan på det blodiga golvet bland alla fiskedrag och slår ihjäl den med en träpåk. Det krävs några hårda slag innan den dör och det rycker lite i den efteråt. Grabben tar några extra foton innan de väger gäddan och kastar in den i vassen. Nu tänker de att de har en jätte häftig fiskeberättelse som ingen kommer att tro på när de kommer hem till stugan.
Det är faktiskt så här en helt vanlig fiskedag kan se ut för en semestrande medelklass Svensson. Det här är som sagt inte sportfiske, det här är köttfiske som jag nämnt tidigare, om inte djurplågeri. Med det här exemplet vågar jag påstå att sportfiske är en fråga om vett och kunskap, dessutom rätt utrustning för att hantera gäddan utan att den skadas. Vi ska nu se hur en sportfiskare hanterar sin fångst.
Två sportfiskare är ute en tidig morgon på den sena hösten och ägnar sig åt vertikalfiske. De har precis kommit ut på den disiga sjön och solen är på väg upp över den tysta skogen. De glider över en djupbrant där de ser att det finns betesfisk på ekolodet och bestämmer sig för att nöta på den platsen. Det är 12 meter djupt och det brantar ned till 21m. De glider över platsen, startar motorn och kör tillbaka för att glida samma strecka igen. Efter några drifter så dunsar det till i spöt för den ena sportfiskaren, han vevar hastigt in så att han får kontakt med fisken och gör ett ordentligt mothugg. Den andra sportfiskaren vevar upp sitt bete, ställer spöt i en spöhållare så att spöt inte är i vägen. Han rotar fram en avkrokningsmatta och skvätter lite vatten på den. Den långa avkrokningstången har han i säkert förvar i sin flytoverall. Han plockar fram vågen och vågsäcken precis i tid när den andra har fått upp gäddan till vattenytan och fått in den till båtkanten. De plockar fram håven och håvar fisken. De tjuter av glädje för de ser att detta är en riktig best! De krokar ur den stora jiggen med avkrokningstången från gäddans käft medan den ligger kvar i håven så att den fortfarande kan andas i vattnet. De bär sedan upp gäddan i håven och lägger den på avkrokningsmattan, tar den i gällocksgreppet och håller upp den framför en kamera som är riggad på en fastmonterad stolpe. Den andra ställer bort håven och håller fram vågsäcken. De lägger sedan gäddan i vågsäcken och hänger säcken på vågen som visar att den väger 13,4kg. De är så glada så att de kan trilla ur båten. De tar sedan gäddan ur säcken med hjälp av gällocksgreppet och lägger tillbaka den i håven så att den får andas lite och återhämta sig. De plockar bort alla grejor och lyfter sedan ur gäddan ur håven igen för ytterligare bilder eller video. De tar kameran och filmar när de lägger gäddan i vattnet, håller fast den i stjärtfenan så att den inte flyter iväg på rygg. Det dröjer kanske 10 sekunder innan den återhämtar sig och simmar iväg i ett ilsket rus så att vattnet skvätter. Gubbarna i båten gapar av lycka med armarna i vädret och kramar varandra.
Det här är sportfiske! Sportfiske av allra högsta grad! De vet precis vad de ska göra när gäddan är krokad och drillas. De tar väl hand om fisken så att den inte skadas och låter den simma tillbaka, hel och ren. Det här handlar om erfarenhet, kunskap och rätt utrustning.
• Erfarenhet för att han ställde undan spöt så att det inte ska vara i vägen (det är klassiskt att trampa av sitt spö när man bara lägger någonstans i båten).
• Kunskap för att de vet vad som behöver göras för att landa fisken oskadd, hur tålig fisken är när den är över vattenytan och hur man håller den på ett skonsamt sätt. Och för att de nöter på samma plats där betesfisken finns då de vet att hungriga gäddor kan lurpassa på stimmet.
• Utrustning för att de har de rätta grejorna för att kroka ur krokarna på fisken utan att skada sig själva, avkrokningsmatta som de kan lägga fisken på utan att den skadas. Man kan säga att det är i allra högsta grad sportfiske eftersom de värnade om sin fångst. Catch, picture, release. Deras taktik och fisketeknik fungerade, de belönades med en stor monstergädda som de värnade om och släppte tillbaka. Nu kan gäddan fångas om ett år igen då den väger 14,1kg och fortsätta sprida sina bra gener för ett förbättrat sportfiske i framtiden.
Jag behöver klargöra vad alla dessa prylar är för något och vad de är till för.
• Avkrokningsmatta: En tjock matta täckt med en yta som är skonsam mot fisken. Den blötes ned för att fisken ska få lite glid på mattan så att den inte rispar sig på en torr yta. Det är inte bra att lägga fisken på det hårda golvet där den kan sprattla till och slå sig eller riva sig på grus. Mattan är också till för att inte skada gäddans slemskickt som den har utanpå kroppen. Slemskicktet skyddar gäddan mot parasiter.
• Avkrokningstång: En tång med ett bra grepp som har en extra lång "hals". Den är ypperligt bra eftersom att gäddan har en lång käft och lång hals. Det kan ofta sitta en krok långt ned i halsen på gäddan och då är det inte så skönt att stoppa ned fingrarna. Gäddan har otroligt många och långa nålvassa tänder som man väldigt enkelt kan sticka sig och skära sig på. Därför är det bra med en lång tång så att man lätt kan kroka loss fisken från krokarna när betet kanske sitter nere i halsen.
• Vågsäck: Att hänga gäddan direkt i vågen är dumt. En fisk är inte van med gravitationen på samma sätt som vi människor är. En fisk är liksom inte gjort för att vara över vatten ytan, och speciellt inte hänga i en våg där endast nacken håller upp fisken. Det blir nämligen en väldig press på gäddans nacke om man hänger den direkt i vågen, vilket kan skada den ordentligt mycket. Dessutom kan kroken som är monterad på vågen riva upp gäddans gällock. Det är därför otroligt mycket bättre att lägga fisken i en vågsäck för att sedan väga fisken när den ligger i vågsäcken. En ikeapåse fungerar utmärkt.
• Gällocksgreppet: Det är är det ultimata greppet att ta fisken i när man ska bära den för hand. En hand i gällocket och den andra handen på magen eller bakänden. Då blir det ingen press på fisken, den lyfts upp utan att ta skada. Folk brukar tro att det är gällocken man kan skära sig på, men så är det inte. Det man skär sig på är gälbågarna, de röda bågarna som sitter innanför gällocket. Man skär sig bara om man är oförsiktig eller stoppar in fingrarna för långt. Man tar sina fingrar och lägger dem försiktigt längs kanten på gällocket och följer kanten upp mot hakan tills man känner att det blir som ett veck. Där stoppar man in fingrarna och tar ett stadigt grepp med tummen på utsidan. Nu går det att lyfta fisken. Skulle den börja skaka så följer man bara gäddans rörelse med armen som en fjäder, då tappar man den inte.
Jämförelsen mellan Svensson-fiskaren och sportfiskaren visar stora skillnader på kunskap, vett, utrustning och erfarenhet. Vi kan nu se en stor och faktisk skillnad på fiske och sportfiske.
Det är faktiskt så här en helt vanlig fiskedag kan se ut för en semestrande medelklass Svensson. Det här är som sagt inte sportfiske, det här är köttfiske som jag nämnt tidigare, om inte djurplågeri. Med det här exemplet vågar jag påstå att sportfiske är en fråga om vett och kunskap, dessutom rätt utrustning för att hantera gäddan utan att den skadas. Vi ska nu se hur en sportfiskare hanterar sin fångst.
Två sportfiskare är ute en tidig morgon på den sena hösten och ägnar sig åt vertikalfiske. De har precis kommit ut på den disiga sjön och solen är på väg upp över den tysta skogen. De glider över en djupbrant där de ser att det finns betesfisk på ekolodet och bestämmer sig för att nöta på den platsen. Det är 12 meter djupt och det brantar ned till 21m. De glider över platsen, startar motorn och kör tillbaka för att glida samma strecka igen. Efter några drifter så dunsar det till i spöt för den ena sportfiskaren, han vevar hastigt in så att han får kontakt med fisken och gör ett ordentligt mothugg. Den andra sportfiskaren vevar upp sitt bete, ställer spöt i en spöhållare så att spöt inte är i vägen. Han rotar fram en avkrokningsmatta och skvätter lite vatten på den. Den långa avkrokningstången har han i säkert förvar i sin flytoverall. Han plockar fram vågen och vågsäcken precis i tid när den andra har fått upp gäddan till vattenytan och fått in den till båtkanten. De plockar fram håven och håvar fisken. De tjuter av glädje för de ser att detta är en riktig best! De krokar ur den stora jiggen med avkrokningstången från gäddans käft medan den ligger kvar i håven så att den fortfarande kan andas i vattnet. De bär sedan upp gäddan i håven och lägger den på avkrokningsmattan, tar den i gällocksgreppet och håller upp den framför en kamera som är riggad på en fastmonterad stolpe. Den andra ställer bort håven och håller fram vågsäcken. De lägger sedan gäddan i vågsäcken och hänger säcken på vågen som visar att den väger 13,4kg. De är så glada så att de kan trilla ur båten. De tar sedan gäddan ur säcken med hjälp av gällocksgreppet och lägger tillbaka den i håven så att den får andas lite och återhämta sig. De plockar bort alla grejor och lyfter sedan ur gäddan ur håven igen för ytterligare bilder eller video. De tar kameran och filmar när de lägger gäddan i vattnet, håller fast den i stjärtfenan så att den inte flyter iväg på rygg. Det dröjer kanske 10 sekunder innan den återhämtar sig och simmar iväg i ett ilsket rus så att vattnet skvätter. Gubbarna i båten gapar av lycka med armarna i vädret och kramar varandra.
Det här är sportfiske! Sportfiske av allra högsta grad! De vet precis vad de ska göra när gäddan är krokad och drillas. De tar väl hand om fisken så att den inte skadas och låter den simma tillbaka, hel och ren. Det här handlar om erfarenhet, kunskap och rätt utrustning.
• Erfarenhet för att han ställde undan spöt så att det inte ska vara i vägen (det är klassiskt att trampa av sitt spö när man bara lägger någonstans i båten).
• Kunskap för att de vet vad som behöver göras för att landa fisken oskadd, hur tålig fisken är när den är över vattenytan och hur man håller den på ett skonsamt sätt. Och för att de nöter på samma plats där betesfisken finns då de vet att hungriga gäddor kan lurpassa på stimmet.
• Utrustning för att de har de rätta grejorna för att kroka ur krokarna på fisken utan att skada sig själva, avkrokningsmatta som de kan lägga fisken på utan att den skadas. Man kan säga att det är i allra högsta grad sportfiske eftersom de värnade om sin fångst. Catch, picture, release. Deras taktik och fisketeknik fungerade, de belönades med en stor monstergädda som de värnade om och släppte tillbaka. Nu kan gäddan fångas om ett år igen då den väger 14,1kg och fortsätta sprida sina bra gener för ett förbättrat sportfiske i framtiden.
Jag behöver klargöra vad alla dessa prylar är för något och vad de är till för.
• Avkrokningsmatta: En tjock matta täckt med en yta som är skonsam mot fisken. Den blötes ned för att fisken ska få lite glid på mattan så att den inte rispar sig på en torr yta. Det är inte bra att lägga fisken på det hårda golvet där den kan sprattla till och slå sig eller riva sig på grus. Mattan är också till för att inte skada gäddans slemskickt som den har utanpå kroppen. Slemskicktet skyddar gäddan mot parasiter.
• Avkrokningstång: En tång med ett bra grepp som har en extra lång "hals". Den är ypperligt bra eftersom att gäddan har en lång käft och lång hals. Det kan ofta sitta en krok långt ned i halsen på gäddan och då är det inte så skönt att stoppa ned fingrarna. Gäddan har otroligt många och långa nålvassa tänder som man väldigt enkelt kan sticka sig och skära sig på. Därför är det bra med en lång tång så att man lätt kan kroka loss fisken från krokarna när betet kanske sitter nere i halsen.
• Vågsäck: Att hänga gäddan direkt i vågen är dumt. En fisk är inte van med gravitationen på samma sätt som vi människor är. En fisk är liksom inte gjort för att vara över vatten ytan, och speciellt inte hänga i en våg där endast nacken håller upp fisken. Det blir nämligen en väldig press på gäddans nacke om man hänger den direkt i vågen, vilket kan skada den ordentligt mycket. Dessutom kan kroken som är monterad på vågen riva upp gäddans gällock. Det är därför otroligt mycket bättre att lägga fisken i en vågsäck för att sedan väga fisken när den ligger i vågsäcken. En ikeapåse fungerar utmärkt.
• Gällocksgreppet: Det är är det ultimata greppet att ta fisken i när man ska bära den för hand. En hand i gällocket och den andra handen på magen eller bakänden. Då blir det ingen press på fisken, den lyfts upp utan att ta skada. Folk brukar tro att det är gällocken man kan skära sig på, men så är det inte. Det man skär sig på är gälbågarna, de röda bågarna som sitter innanför gällocket. Man skär sig bara om man är oförsiktig eller stoppar in fingrarna för långt. Man tar sina fingrar och lägger dem försiktigt längs kanten på gällocket och följer kanten upp mot hakan tills man känner att det blir som ett veck. Där stoppar man in fingrarna och tar ett stadigt grepp med tummen på utsidan. Nu går det att lyfta fisken. Skulle den börja skaka så följer man bara gäddans rörelse med armen som en fjäder, då tappar man den inte.
Jämförelsen mellan Svensson-fiskaren och sportfiskaren visar stora skillnader på kunskap, vett, utrustning och erfarenhet. Vi kan nu se en stor och faktisk skillnad på fiske och sportfiske.