Inom sportfisket så finns det otroligt mycket utrustning. Det går nästan att säga att det är en "pryl-sport". Miljontals olika beten med tillbehör, olika sorters spön till rätt fisketeknik, linor, rullar, båtar, ekolod, kläder och verktyg. För att börja enkelt vill jag introducera "spinnfisket", det som Fredrik talade om i intervjun.
Spinnfiske: Det innebär att du kastar ut och vevar in ditt bete. Till det här behöver man ett haspelspö i längden 8-10 fot (ju längre spö ju längre kast), en haspelrulle i önskad storlek (helst grov om man fiskar gädda), lina i önskad grovlek och material (oftast 0,18mm till 0,28mm flätad lina), taffs (en tjockare lina som förhindrar att linan skärs av när gäddan hugger, kan vara i stålwire och fästs mellan betet och linan), önskat bete som matchar spöts kastvikt. Spinnfiske tillämpas oftast vid fiske i vikar eller andra områden på sjön där det inte är så djupt. Fiskas bäst när det är mellan 0,5m till 7m djupt. Till denna fisketeknik går det att använda nästan alla sorters beten: Wobbler, spinnare, skeddrag, jiggar, större gummibeten och jerkbait-beten.
Jerkbait: En amerikansk teknik som ganska nyligen introducerats i Sverige. Man fiskar med ett kortare och styvare spö med en multirulle på. Tanken är att det är DU som ska lura fisken till hugg, inte betet. Därför är betena oftast väldigt simpla och har ingen egen gång. De har ingen sked som gör att betet dyker eller wobblar, utan det är du som ska "jerka" spöt så att betet får sin gång i vattnet. Då behövs en stum lina, flätlinor från 0,28mm till 0,36mm används oftast. Den stumma linan behövs eftersom att du förlorar kontakten med betet efter varje ryck du gör med spöt. Det brukar se ut så här: Ryck, ryck, veva in, ryck, ryck, veva in. Det är inte för sen du vevar in som du får kontakt med betet, vilket innebär att om du får ett hugg när du inte har kontakt med ditt bete så behövs en stum lina för att kunna känna minsta lilla pet. Till detta behövs också taffs. Jerkbait-beten är självklart vanligast till denna fisketeknik, men det går att använda andra beten om man vill: Wobbler, större gummibeten. Helst lite tyngre beten eftersom att dessa fiskespön brukar hålla en ganska hög kastvikt. Fiskas vid samma djup som spinnfisket.
Vertikalfiske: Det här är en intressant teknik och finns i olika former. Grundprincipen är att du står i din båt över ett djupare område och fiskar rakt nedanför dig. Ekolod används ofta vid denna teknik för att kunna hitta rätt djup och se vart betesfisk (mört, löja etc) står eller för att köra "prickskytte" på en större fisk. Prickskytte innebär att man lokaliserar en stor fisk på ekolodet, stannar över fisken och släpper i betet precis över fisken. Till "vanligt" vertikalfiske så behöver man väldigt tunga jiggar, 175g är en lagom vikt på jiggskallen som fästes på en relativt stor jigg (gummibete). Man måste ha en tung skalle för att kunna ha betet rakt under sig. Har man en för lätt jiggskalle så släpas betet längre och längre bak med vågorna, för man stänger nämligen av motorn vid önskat djup och driver med vågorna längs hela branten. När man kör "vanligt" vertikalfiske så går det använda att haspelspö, jerkbaitspö eller grövre vertikalspö. Spöt ska ha en kastvikt på minst 100g och vara åtminstone 7-8 fot. Har man jerkbaitspö eller vertikalspö så använder man en multirulle, och till haspelspö en ganska grov haspelrulle. Här spelar linan roll igen. När en fisk hugger rakt underifrån och simmar uppåt med betet i munnen så tappar du kontakten med betet. Då måste man vara snabb med att veva in så att man får kontakt med fisken, så att man kan göra ett ordentligt mothugg så att krokarna fastnar. Har man en nylonlina som är töjbar så kan mothugget bli för klent och fisken spottar ut betet, vilket ofta brukar sluta med svordomar i båten. Taffs behövs även till denna fisketeknik. Det behövs alltid vid gäddfiske och gösfiske, till och med vid fiske efter större abborre.
När man kör "prickskytte" så är det oftast en lättare utrustning man använder. Ett kortare vertikalspö/jerkbaitspö med en lågprofil-multirulle, lättare jiggksallar och oftast mindre jiggar. Det är för att man måste kunna manövrera båten och ha koll på ekolodet samtidigt när man ska släppa ned betet på fisken. Detta sker oftast när man sitter ned, vilket betyder att det är bekvämare med kortare spön och lättare grejor. Vertikalfiske är oftast den teknik som levererar störst fisk. Det är för att på sommaren (när de flesta fiskar) så går de större fiskarna ned till djupet och vilar emellanåt. Dessutom trivs inte gäddan eller gösen särkilt bra i soljuset på sommaren och det är svalare vatten nere på djupet. Stora fiskar är lata och äter sällan, men när de äter så äter de jätte mycket. När man då presenterar ett bete framför en stor gädda nere på djupet på gäddans viloplats, är det därför ett väldigt enkelt byte för gäddan, även mätta och tröga gäddor.
Trolling: Trolling är en väldigt enkel men effektiv teknik. Tanken är att fiska av så mycket vattenyta som möjligt. Man fäster sitt spö, egentligen vilket som helst, i en spöhållare, släpper ut en wobbler så att den hamnar bakom båten cirka 15-20m när båten kör framåt i långsam fart. Det går att rigga ganska många spön på det här sättet, men då krävs det mer utrustning, alla beten kan inte ligga bakom båten om man trollar med 4-6 spön, för då trasslar det. Om man ska ha fler spön än två så behövs det en mojäng som heter "paravan". Det är ett form av flöte kan man säga. Man släpper ut sin wobbler kanske 10 meter, sen fästes paravanen på linan och man släpper ut paravanen i vattnet med några meter. Paravanen har en vinkel på sig som gör att den driver ut från båten, då hamnar inte betet rakt bakom båten utan åt höger eller vänster beroende på vilken sida av båten du har ditt spö riggat på. När man gör på detta sätt så är det helt plötsligt plats för två spön till som man kan köra med utan paravan, det vill säga att betena hamnar rakt bakom båten. Då har man två beten utåt sidorna och två beten bakom. 4 beten i vattnet är hög chans för fisk om man fiskar på rätt ställe. Den här tekniken är dock ganska beroende av säsong. Det är högst ovanligt att trolling i hög fart (1,9 knop, som är hög fart, men lagom fart på sommaren för trolling) på hösten levererar fisk. Då är det kallare i vattnet och fisken blir stel och rör sig gärna långsamt och är avvaktande. På hösten är det därför bättre att trolla i låg fart. För bästa effekt av trolling så är det bäst att köra med 4 helt olika beten. Ett bete kanske kan gå ned på 15 m djup, det andra på 10, det tredje på 5 och det fjärde på 3. Det handlar som sagt om att fiska av så mycket vatten som möjligt.
Flötestrolling: Det här är egentligen samma princip som vanlig trolling, men i en mycket långsam fart och andra beten. Med den här fisketekniken trollar man med levande eller död betesfisk. Det kan vara mört eller en sill eller liknande. Man riggar betet med krokar och taffs och ett blysänke som håller betet nere, fäster denna rigg i ett flöte som håller uppe riggen från botten. Man har då ställt in bromsen väldigt löst så att man ska höra när en gädda har tagit betet, rullen knarrar nämligen när linan dras ut. Gäddan har betet i munnen och simmar iväg med det eller står kvar, under den tiden spänner man åt bromsen och gör ett hårt mothugg så att krokarna sätter sig. Den här tekniken används oftast på tidig vår och sen höst, eller vinter om isen inte har lagt sig. När vattnet är väldigt kallt så är långsamt gående beten det bästa. Gäddan kan behöva lång tid på sig för att bestämma sig om den ska hugga eller inte. Ibland kan denna teknik modifieras med att göra tvärt om, att ha hög hastighet istället (även vanlig trolling), det kan trigga igång gäddans huggreflex. Då är tanken att gäddan hugger för att inte gå miste om en måltid.
Det här är bara de vanligaste sportfiskemetoderna. Det finns faktiskt fler. Jag har till exempel inte tagit upp någonting om isfiske eller flugfiske efter gädda. Jag har en baktanke med att förklara dessa sportfisketekniker, det kanske har varit jobbigt att läsa igenom allt. Men genom att visa att det går att fiska med olika tekniker, olika utrustningar under olika säsonger så har vi kommit ännu ett steg närmre vad sportfiske innebär. Det här visar att en seriös sportfiskare fiskar under alla omständigheter. Vår, sommar, höst eller vinter. Varmt som kallt och blött eller torrt. Teknikerna finns där för att den tokigt fiskesugna sportfiskaren ska kunna drilla gädda även om det verkar omöjligt. Den typiska Svensson-fiskaren tror oftast att det bara går att fiska gädda under högsommaren med spinnare och nylonlina. Vi börjar nu att se en viss skillnad mellan fiske och sportfiske.
Spinnfiske: Det innebär att du kastar ut och vevar in ditt bete. Till det här behöver man ett haspelspö i längden 8-10 fot (ju längre spö ju längre kast), en haspelrulle i önskad storlek (helst grov om man fiskar gädda), lina i önskad grovlek och material (oftast 0,18mm till 0,28mm flätad lina), taffs (en tjockare lina som förhindrar att linan skärs av när gäddan hugger, kan vara i stålwire och fästs mellan betet och linan), önskat bete som matchar spöts kastvikt. Spinnfiske tillämpas oftast vid fiske i vikar eller andra områden på sjön där det inte är så djupt. Fiskas bäst när det är mellan 0,5m till 7m djupt. Till denna fisketeknik går det att använda nästan alla sorters beten: Wobbler, spinnare, skeddrag, jiggar, större gummibeten och jerkbait-beten.
Jerkbait: En amerikansk teknik som ganska nyligen introducerats i Sverige. Man fiskar med ett kortare och styvare spö med en multirulle på. Tanken är att det är DU som ska lura fisken till hugg, inte betet. Därför är betena oftast väldigt simpla och har ingen egen gång. De har ingen sked som gör att betet dyker eller wobblar, utan det är du som ska "jerka" spöt så att betet får sin gång i vattnet. Då behövs en stum lina, flätlinor från 0,28mm till 0,36mm används oftast. Den stumma linan behövs eftersom att du förlorar kontakten med betet efter varje ryck du gör med spöt. Det brukar se ut så här: Ryck, ryck, veva in, ryck, ryck, veva in. Det är inte för sen du vevar in som du får kontakt med betet, vilket innebär att om du får ett hugg när du inte har kontakt med ditt bete så behövs en stum lina för att kunna känna minsta lilla pet. Till detta behövs också taffs. Jerkbait-beten är självklart vanligast till denna fisketeknik, men det går att använda andra beten om man vill: Wobbler, större gummibeten. Helst lite tyngre beten eftersom att dessa fiskespön brukar hålla en ganska hög kastvikt. Fiskas vid samma djup som spinnfisket.
Vertikalfiske: Det här är en intressant teknik och finns i olika former. Grundprincipen är att du står i din båt över ett djupare område och fiskar rakt nedanför dig. Ekolod används ofta vid denna teknik för att kunna hitta rätt djup och se vart betesfisk (mört, löja etc) står eller för att köra "prickskytte" på en större fisk. Prickskytte innebär att man lokaliserar en stor fisk på ekolodet, stannar över fisken och släpper i betet precis över fisken. Till "vanligt" vertikalfiske så behöver man väldigt tunga jiggar, 175g är en lagom vikt på jiggskallen som fästes på en relativt stor jigg (gummibete). Man måste ha en tung skalle för att kunna ha betet rakt under sig. Har man en för lätt jiggskalle så släpas betet längre och längre bak med vågorna, för man stänger nämligen av motorn vid önskat djup och driver med vågorna längs hela branten. När man kör "vanligt" vertikalfiske så går det använda att haspelspö, jerkbaitspö eller grövre vertikalspö. Spöt ska ha en kastvikt på minst 100g och vara åtminstone 7-8 fot. Har man jerkbaitspö eller vertikalspö så använder man en multirulle, och till haspelspö en ganska grov haspelrulle. Här spelar linan roll igen. När en fisk hugger rakt underifrån och simmar uppåt med betet i munnen så tappar du kontakten med betet. Då måste man vara snabb med att veva in så att man får kontakt med fisken, så att man kan göra ett ordentligt mothugg så att krokarna fastnar. Har man en nylonlina som är töjbar så kan mothugget bli för klent och fisken spottar ut betet, vilket ofta brukar sluta med svordomar i båten. Taffs behövs även till denna fisketeknik. Det behövs alltid vid gäddfiske och gösfiske, till och med vid fiske efter större abborre.
När man kör "prickskytte" så är det oftast en lättare utrustning man använder. Ett kortare vertikalspö/jerkbaitspö med en lågprofil-multirulle, lättare jiggksallar och oftast mindre jiggar. Det är för att man måste kunna manövrera båten och ha koll på ekolodet samtidigt när man ska släppa ned betet på fisken. Detta sker oftast när man sitter ned, vilket betyder att det är bekvämare med kortare spön och lättare grejor. Vertikalfiske är oftast den teknik som levererar störst fisk. Det är för att på sommaren (när de flesta fiskar) så går de större fiskarna ned till djupet och vilar emellanåt. Dessutom trivs inte gäddan eller gösen särkilt bra i soljuset på sommaren och det är svalare vatten nere på djupet. Stora fiskar är lata och äter sällan, men när de äter så äter de jätte mycket. När man då presenterar ett bete framför en stor gädda nere på djupet på gäddans viloplats, är det därför ett väldigt enkelt byte för gäddan, även mätta och tröga gäddor.
Trolling: Trolling är en väldigt enkel men effektiv teknik. Tanken är att fiska av så mycket vattenyta som möjligt. Man fäster sitt spö, egentligen vilket som helst, i en spöhållare, släpper ut en wobbler så att den hamnar bakom båten cirka 15-20m när båten kör framåt i långsam fart. Det går att rigga ganska många spön på det här sättet, men då krävs det mer utrustning, alla beten kan inte ligga bakom båten om man trollar med 4-6 spön, för då trasslar det. Om man ska ha fler spön än två så behövs det en mojäng som heter "paravan". Det är ett form av flöte kan man säga. Man släpper ut sin wobbler kanske 10 meter, sen fästes paravanen på linan och man släpper ut paravanen i vattnet med några meter. Paravanen har en vinkel på sig som gör att den driver ut från båten, då hamnar inte betet rakt bakom båten utan åt höger eller vänster beroende på vilken sida av båten du har ditt spö riggat på. När man gör på detta sätt så är det helt plötsligt plats för två spön till som man kan köra med utan paravan, det vill säga att betena hamnar rakt bakom båten. Då har man två beten utåt sidorna och två beten bakom. 4 beten i vattnet är hög chans för fisk om man fiskar på rätt ställe. Den här tekniken är dock ganska beroende av säsong. Det är högst ovanligt att trolling i hög fart (1,9 knop, som är hög fart, men lagom fart på sommaren för trolling) på hösten levererar fisk. Då är det kallare i vattnet och fisken blir stel och rör sig gärna långsamt och är avvaktande. På hösten är det därför bättre att trolla i låg fart. För bästa effekt av trolling så är det bäst att köra med 4 helt olika beten. Ett bete kanske kan gå ned på 15 m djup, det andra på 10, det tredje på 5 och det fjärde på 3. Det handlar som sagt om att fiska av så mycket vatten som möjligt.
Flötestrolling: Det här är egentligen samma princip som vanlig trolling, men i en mycket långsam fart och andra beten. Med den här fisketekniken trollar man med levande eller död betesfisk. Det kan vara mört eller en sill eller liknande. Man riggar betet med krokar och taffs och ett blysänke som håller betet nere, fäster denna rigg i ett flöte som håller uppe riggen från botten. Man har då ställt in bromsen väldigt löst så att man ska höra när en gädda har tagit betet, rullen knarrar nämligen när linan dras ut. Gäddan har betet i munnen och simmar iväg med det eller står kvar, under den tiden spänner man åt bromsen och gör ett hårt mothugg så att krokarna sätter sig. Den här tekniken används oftast på tidig vår och sen höst, eller vinter om isen inte har lagt sig. När vattnet är väldigt kallt så är långsamt gående beten det bästa. Gäddan kan behöva lång tid på sig för att bestämma sig om den ska hugga eller inte. Ibland kan denna teknik modifieras med att göra tvärt om, att ha hög hastighet istället (även vanlig trolling), det kan trigga igång gäddans huggreflex. Då är tanken att gäddan hugger för att inte gå miste om en måltid.
Det här är bara de vanligaste sportfiskemetoderna. Det finns faktiskt fler. Jag har till exempel inte tagit upp någonting om isfiske eller flugfiske efter gädda. Jag har en baktanke med att förklara dessa sportfisketekniker, det kanske har varit jobbigt att läsa igenom allt. Men genom att visa att det går att fiska med olika tekniker, olika utrustningar under olika säsonger så har vi kommit ännu ett steg närmre vad sportfiske innebär. Det här visar att en seriös sportfiskare fiskar under alla omständigheter. Vår, sommar, höst eller vinter. Varmt som kallt och blött eller torrt. Teknikerna finns där för att den tokigt fiskesugna sportfiskaren ska kunna drilla gädda även om det verkar omöjligt. Den typiska Svensson-fiskaren tror oftast att det bara går att fiska gädda under högsommaren med spinnare och nylonlina. Vi börjar nu att se en viss skillnad mellan fiske och sportfiske.